600 år av
gemensam historia före 1809, skriver DN. Då landar vi i året 1209, när svear
höll på att ockupera Egentliga Finland, dvs. Åbotrakten. Satakunda och
Vakka-Finland, vilka bildar kärnområdet i Kaland-Kainuu-Kvenland, hade redan
införlivats i sjökungariket Suethiod.
Svearnas
huvudstad Sigtuna brändes och ärkebiskopen dödades år 1187. Forskare menar att
utövare kan ha varit est-finska stammar, eller en bredare koalition som ville
hämnas för svears intrång på deras marker. Birka plundrades flera gånger från
ca 965, och försvann runt år 1000. Plundringståg skedde historiskt åt alla
håll och i olika allianser och förbund.
Den
viktigaste aspekten med korståg var självfallet den ekonomiska, som i de flesta
europeiska krig. Det är belagt att när svear trängde sig in i Finland på
1200-talet, fanns i Finland redan katolska kyrkan under påvens beskydd. Kristendom
hade funnits i Finland redan länge, bland kustbefolkningen åtminstone från
800-talet. Sverige alltså anföll ett kristet land. Myten om korståg är senare
propaganda som Weibull redan på 1910-talet bevisade.
Ny epok
1200-talet
utgör början till en ny epok i Norden. Bakgrunden låg i konkurrensen med Danmark
och Tyska orden. Alla de innehade områden, dels i olika skeden, dels parallellt
ända in på 1600-talet, och även Novgorod-Ryssland och Polen-Litauen hade
intresse för området.
Pionjärer i norr var samer, kvener och ”ryssar”
Kareler,
ofta kallade ”ryssar” av övriga finska stammar, blev döpta till Romas tro av
Novgorod, och utvecklade sitt handelsvälde under 800-1100 -talen djupt in i
Norden i samarbete med Novgorod. På 1100-talet ser vi en överenskommelse,
enligt vilken "de tio älvarnas land", dvs. Österbotten norr om
Pyhäjoki ända till Bygdeå, överläts som operationsområde åt karelska handelsmän.
Kareler lyckas därmed etablera sig i kveners gamla erämarker runt Bottenviken
eller Kvenhavet. Vid den tiden hade kareler sin mest framträdande
expansionsperiod. Tidens ryska krönikor tecknar samtliga laxrika floder från
Siikajoki i söder till Kalixälven i norr som tillhörande Novgorod.
Bygdestenen
tecknades som gräns mellan Sverige och Novgorod vid Nöteborgs fred 1323. Det
har bevisats att den svenska versionen av fredstraktaten är en skiss som ledde
till en förfalskning; svenskarna påstådde att gränsen skulle dragits till
’havet i norr’, vilket de menade var Ishavet.
Ryssarna
gjorde flera försök att återta kontroll över sina legitima områden i Bottnen,
som Sverige med nyvaknat intresse sökte genom kolonisation införliva med
riket. År 1501 krävde ryssarna tillbaka sina "flumina chain" eller
Kvenlands floder. I ryska källor är Kainuu-Kvenland Norrbotten, vilket varit
en del av Novgorod, och vilket som Moskva-Ryssland av gammal hävd nu krävde
tillbaka. Novgorod och dess arvtagare storfurstendömet Moskva gjorde anspråk på
överhögheten i Bottnen ända till freden i Täyssinä 1595 med åberopande av
gammal hävd.
Om selektiv självförståelse
Bygdestenen
står inte på några svenska kartor, och nämns inte heller i traktens
turistbroschyrer. Däremot dyrkas flera kultplatser om senare bataljer mellan
Sverige och Ryssland i trakterna Täfteå, Ratan. Trots det står Bygdestenen
mäktig kvar var senaste istiden den deponerade. Enda skylten är hemmagjord av
paret som bor sin sommarstuga i skuggan av jättekastet. Klättra upp på blocket
och beskåda historisk landskap. Jättekastet var landmärket var man samlades för
möten och för handel. Hit kom ”ryssar” att idka handel med kvener. Bygdestenen
också skrevs som gränsmärket mellan Sverige och Novgorod vid Nöteborgs fred år
1323.
Att Sverige
vill glömma bort Bygdestenen kan förklaras med nationalistisk historieskrivning
som tecknar svenskar som pionjärer och nybyggare i Norra Bottnen, fast kvener
och även ryssar var där långt före svenskar. Idag är Bygdestenen utan något
skydd.
Djingis khan räddar Norden från att bli ryskt
Novgorod-Rysslands
maktställning i Norden försvagas på 1200-talet. Bakgrunden är Djingis khan (död
1227) angrepp mot Ryssland. När Ryssland kämpade för överlevnad mot mongolernas
oövervinnerliga härd, passade grannarna på att anfalla västerifrån.
Djingis
khans sonson Batu och hans Gyllene Horden besegrade alla européernas arméer. Batu
och hans general Subutai planerade för en sista nådastöt på Tysk-romerska
riket, när invasionen plötsligt blåstes av; storkhanen Ögedei var död (1241),
Batu och Subutai måste hem. Europa var räddad från mongolerna, och Norden var
räddad från ryssarna.
Ryssland var
starkt försvagad och kunde inte längre ge sina kareler understöd. Vi kan lugnt
konstatera att mongolerna åtminstone till en del bidrog till att ryska
inflytandet i Norden minskade kraftigt.
Skilsmässan 1809
, skriver
DN. När ”Sverige” och ”Finland” (dessa länder existerade inte då) förenades var
det inte av kärlek utan påtvunget på finska stammar, en våldtäkt. Svear började
skriva Finlands historia, vilket än idag Finlands skolväsen matar sina
undersåtar med. Daner och tyskar delade Karjalas moar i Baltikum och
Novgorod-Moskva döpte finska östliga stammar i Romas tro.
In på
1800-talet hade Sverige nästan lyckats med att utrota finska folkets identitet
och språk i kungariket. ”Varför överger Du oss, Gustav, vi som alltid varit
goda svenskar”, skriver detta arma folk till sin kung 1809.
1809 var
ryssarna åter till sina gamla jaktmarker i Västerbotten, och marscherade in i
Stockholm. Napoleon emellertid hindrade Ryssland att lägga vantarna på det
militärt besegrade Sverige. Det sägs att ingen önskade år 1809 att riket skulle
klyvas, men ingen frågade de heller. Det var Alexander I och Napoleon som
bestämde det. Alexander I införlivade Finland i sitt imperium. Napoleon
lyckades övertala sin general att ta Sverige, en post som många vägrade.
Generalen var en Bernadotte från Lyon, och utmärkt sig på Napoleons
Europaturnéer, vilka enligt historiker inte alls blir efter Adolfs hjältedåd
1938-45.
Till Finland
var föreningen till ryska imperiet räddningen i elfte timmen. Tiden efter 1809
var i själva verket en period av fred och av stark ekonomisk utveckling när
även befolkningstillväxten var stark. Det flödar av idéer och innovationer från
Petersburg, och huvudstaden erbjöd gott om arbetstillfällen. Storfurstendömets
ledande klass lärde sig tänka internationellt och fundera frågor om makt och
lag. Petersburg var en sann metropol som förmedlade inte bara rysk, utan också
fransk och tysk kultur.
Enligt
europeisk modell upptäcker man en forntida identitet, Kalevala-Suomi, som man
börjar bygga en nation på. Finlands (svenskspråkiga) elit förenas för Finlands
och finskans sak: vi är inte svenskar, vi vill inte bli ryssar, låt oss vara
finnar.
Om falsk självförståelse
Man vet inte
vart man skall, om man inte vet var man kommer ifrån, heter det. Folk lever än
idag i legender som uppfanns i 1800-talets nationalistiska anda. Rasbiologiska
institutet bytte 1956 namn till Institutionen för medicinsk genetik, och vikingamyten
frodas. Folk känner dåligt till att migrationsteorin, dvs. att finska stammar
flyttat österifrån, har för länge sedan ersatts med kontinuitetsteorin, dvs.
att urfinska folk har i 9000 år, sedan inlandsisens senaste retirering,
koloniserat Norra Europa, och är dess ursprungsfolk jämte samer. Bara en liten
del har lyckats bevara sitt ursprungliga språk, finskan. Som modern forskning
påvisar, har de bevarat sina gener. Du kan byta ditt språk och din kultur men inte
dina gener.
Slutet gott, allting gott?
Skilsmässor
brukar man inte öppet fira, vilket DN nu vill göra. Varför firar vi inte vad DN
kallar "föreningen" 600 år tidigare? Kanske att äktenskapet inte var
av kärlek utan av tvång. Geopolitik dikterade även skilsmässan.
Kamrat Lenin
skänkte Finland självständighet år 1917 i Petersburg, finska politruker sålde
Finland till EU i Bryssel år 1995. Finland var självständigt i 83 år. Inte
mycket att fira där heller.
